Utgivare: GR specialen , 2003:Feb
"Mitt liv i rondellen! Ja - Det är så mitt liv varit och är.
Ett liv i en rondell. Jag hittar inte vägen ut." säger Paul
av specialpedagog Birgitta Andersson
Vi som finns runt barn och ungdom i behov av särskilt eller speciellt stöd måste ge hjälp att hitta vägen ut ur rondellen. Förutsättningen för att ge denna hjälp är att respektera barnet. Analysera omgivningen och situationen för att förstå barnets agerande. Med hjälp av pedagogiska observationer, reflektera över orsakerna till svårigheter och märkliga beteende. Genom vår kunskap och de insikter vi får kan vi agera. Då har vi möjlighet att vända svårigheter till möjligheter och hitta vägarna ut ur rondellen.
I min roll som specialpedagog, handledare i pedagogiska frågor och kunskapsutvecklare konstaterar jag, att det är pedagogiska hjälpmedel som behövs. Det räcker inte att kunna förstå en inlärningsmodell eller aktuella trender i skolan och samhället. Det är mångfalden av strategier som skapar förutsättningar. Kreativitet och flexibilitet, pedagogiskt förhållningssätt utifrån barnets förmåga att förstå, leder till och ger resultat. För att allt runt barnet och barnet själv ska veta vilka strategier som gäller, bör det upprättas bra åtgärdsprogram som ständigt utvärderas och utvecklas i takt med barnet.

Vi måste bli bättre på att komma till insikt om uppdraget i vårt arbete för att kunna erbjuda meningsfullhet. Vi ska ha teoretiska kunskaper om inlärningsmodeller, barns utveckling och mognad, neuropsykiatriska funktionshinder, men också se och förstå sambandet mellan teori och praktik, abstrakt och konkret tänkande. Våra verksamheter påverkas av trender som inte alltid leder till bra strategier för det enskilda barnet. Vi måste reflektera över vårt eget tänkande och utveckla medvetna problemlösningsstrategier. Alla som finns runt barnet bör ha ett gemensamt förhållningssätt och arbeta mot samma mål. Utifrån pedagogiska observationer, där varje barns starka, respektive svaga sidor synliggörs, får vi insikter så vi kan agera och handla utifrån bra strategier, lösningsstragegier. Självklart måste barnet involveras i de åtgärder och beslut som ska leda till ett bra och meningsfullt liv.

Arbetet ska grunda sig på ett åtgärdsprogram med tydliga målbeskrivning. Utifrån målen hitta metoder för att nå dess mål. Det ska också synliggöras vilka som har ansvar för de olika metodernas genomförande och vilka extra insatser som behövs. Resursfördelningen får inte ske slentrianmässigt. Väsentliga pedagogiska strategier är att strukturera tillvaron, sätta tydliga gränser och ge förståelse om de kunskapsmål och de sociala mål som upprättats. Struktur är ett honnörsord i det pedagogiska arbetet. Struktur ska finnas i miljön, den fysiska strukturen, struktur på tiden, aktiviteter och på de mänskliga relationerna. Struktur är inte styrning av individens utveckling utan en metod som förtydligar, organiserar, gör aktiviteter förståeliga, bygger upp helheter och hjälper till att hålla samman en kaotisk världsbild.

Vi får inte underskatta värdet av att skapa bra miljöer, där gemenskapen kan utvecklas. Bra redskap att känna till och använda är sociala berättelser och seriesamtal. Vilket bland annat innebär att vi försöker ge barnet en känsla av KASAM, känsla av sammanhang. Omgivningen bör ha en holistisk syn, se hela människan i ett livsperspektiv. De viktigaste uppgifterna är att ge barn en självbild, så de förlitar sig på sin egen förmåga och får en positiv självkänsla.